Royalblue

Barn föds som sociala varelser som söker kontakt med sin omgivning. Genom denna kontakt får barnet bekräftelse på sig själv. De får en självbild, självrespekt och egenvärde.

Om ett barn inte får bekräftelse på sig själv att det duger kan detta leda till känslokyla, likgiltighet osv.

•  behov av självförverkligande kunskap, egenskapande, personlighets utveckling
• Behov av självuppskattning, känsla av säkerhet
• Sociala behov, kontakt, kärlek, gemenskap
• Trygghetsbehov, behov av Jag-säkerhet
• Fysiologiska behov.

 Aktorilärt = en bestämmer över hela familjen. (ibland sker våld)

För barnet leder detta till osäkerhet, skygghet, vet inte vad det vill

demokratisk uppfostran = alla är med och bestämmer i familjen. Detta leder till fria, tänkande människor som kan lösa problem och samarbeta.

Det finns vänskap som är starkare än allt.
Det finns förhållanden som varar en livstid.
Men förr eller senare tar allt slut.
Jag vet inte hur många vänner jag misst pågrund av så många olika anledningar. Det blir bråk, Missförstånd, man glider ifrån varandra och bla bla bla. Men den största orsaken har alltid varit detsamma: Att möta kärleken.
De närmaste vänskapsförhållanderna jag haft, har brustit för att han eller hon har träffat en pojkvän eller flickvän.
och jag undrar verkligen, hur blir det så?

Vissa människor vet man redan från början, att när han träffar en tjej, så försvinner han, och kommer inte tillbaka till sina vänner förens deras förhållande har tagit slut, och då står vännerna kvar där ändå och tar tillbaka honom med öppna armar, för att det är det vänner är till för.

Men är det verkligen så?
polarna finns alltid där, så ja kan ha en flickvän nu, och sen när det tar slut, så kan ja alltid komma tillbaka till dem.

Men hallå! Vakna upp för fan!
En dag så står du där, när du haft förhållande efter förhållande, polarna har stått ut med dina vändningar och byten av kompis-gäng.
Fram tills idag.
vänner ska alltid finnas där för varandra, jo visst! Men du som drar såfort du träffar en ny brud, finns du alltid där för dina vänner?
Nej, för då passar inte de för dig. Du har din brud och ni har erat liv, resten får sköta sitt.
Visst. Tänk så du. Men en vacker dag så står du där själv, och den fina frasen om att vänner alltid ska finns där, kommer inte lägre vara dominant, bruden har dragit och polarna har tröttnat på ditt eviga hattande fram och tillbaka mellan dem och din tjej.
 Men Hörru! Du har gjort ditt val, slått ditt kast. Nu har du bara dig själv att skylla.

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i över två år nu, och ändå får jag fortfarande höra kommentarer som:
 jag tror inte att ni kommer vara tillsammans hela livet, det kommer bli så svårt sen när ni gör slut, man kan inte träffas när man är 15 och sedan gifta sig och skaffa barn och leva lyckliga i alla sina dagar.
Visst, jag tror inte att saker och ting varar förevigt, jag tror att förr eller senare tar kärlek eller vänskap slut. Men jag har aldrig bett om åsikter som dessa.
Jag vet inte hur många gånger jag blivit sårad över dessa kommentarer, men det är idag som jag inser och förstår att de som har sagt saker som detta bara är avundsjuka.
Jag har aldrig frågat någon, Tror du att jag och min pojkvän kommer leva tillsammans tills vi dör? Tror du att vi kommer vara tillsammans länge till osv osv
och anledningen till att jag inte frågat sådana saker är för att jag inte vill ha deras svar, och jag vill inte höra deras avundsjuka kommentarer.
Bara för att jag skriver att allting tar slut, betyder inte det att ett förhållande rasar dagen efter, om en vecka eller nästa år.
Jag har bara tröttnat på att höra dessa saker, speciellt från personer som jag vet själva lider över att de inte själva har någon Kärlek för tillfället.
Varför all denna avundsjuka?

Nej, jag tror inte att jag och min pojkvän kommer vara tillsammans tills vi dör, få två barn med villa, hund och volvo och döpa om oss till Svensson.
Men vad jag tror på, är att man behöver inte göra val inom dessa frågor. Man ska kunna ha pojk / flickvän, OCH kompisar, Men man ska fan inte prioritera, för så sant som det var sagt:
Synden straffar alltid sig själv

You think you own whatever land you land on
The Earth is just a dead thing you can claim
But I know every rock and tree and creature
Has a life, has a spirit, has a name.

You think the only people who are people
Are the people who look and think like you
But if you walk the footsteps of a stranger
You'll learn things you never knew you never knew

Have you ever heard the wolf cry to the blue corn moon
Or asked the grinning bobcat why he grinned?
Can you sing with all the voices of the mountains?
Can you paint with all the colors of the wind?

Come run the hidden pine trails of the forest
Come taste the sunsweet berries of the Earth
Come roll in all the riches all around you
And for once, never wonder what they're worth

The rainstorm and the river are my brothers
The heron and the otter are my friends
And we are all connected to each other
In a circle, in a hoop that never ends

How high will the sycamore grow?
If you cut it down, then you'll never know
And you'll never hear the wolf cry to the blue corn moon

For whether we are white or copper skinned
We need to sing with all the voices of the mountains
We need to paint with all the colors of the wind

Dödsstraff är bestraffning genom avrättning.

Avrättning under de senaste århundraden har oftast skett genom hängning, arkebusering och giljotin, men under 1900-talet användes mestadels giftinjektioner, giftgas eller elektricitet. I somliga icke-västliga kulturer tillämpas stympning och stening samt andra avrättningsmetoder.

  Tidigare var dödstraff vanligt vid mindre allvarliga brott, för svårare brott som högförräderi genomfördes kvalificerade dödsstraff som liknade tortyr i hög grad och var en mycket utdragen och plågsam avlivning.

Ja, det är olagligt att mörda en annan människa, men ska straffet för detta bli döden? Om vi ska visa människor i världen att det är fel att döda, hur kan vi då tillåta dödsstraff? Detta sänder ut fel signaler till folk: Det är inte okej att ha ihjäl en annan människa, men det är uppenbarligen okej att döda en människa som själv har dödat. Hur sjukt låter inte det? Vi måste bestämma oss för om det är rätt att ta en annan människas liv eller inte.

Myndigheterna som ska förgå med gott exempel har rätt att döma en människa till döden för mord eller dråp, inte konstigt att folk blir förvirrade.