Jag har funnit min syster.
Efter så många månader utan min vän, så saknar jag henne otroligt bara hon är ifrån mig en kort kort stund.
Vi träffades i fredags
och har varit tillsammans konstant sen dess.
Jag vaknar på morgonen, vänder mig om och tittar på henne.
väntar på att hon ska göra de där speciella rörelserna som hon alltid gör precis innan hon vaknar.
Jag väntar på henne.
Väntar på att de två bruna ögonen ska se på mig, le mot mig.
Och letar efter min blick, för hon vet att ja alltid är vaken innan henne.
Hon vet att jag alltid väntar på henne.
Saknaden efter min vän har varit outhärdlig, jag känner det nu.
Ingen har kunnat ta hennes plats, jag känner det nu.
och när vi går förbi varandra i lägenheten, är det inte alltid jag kan motstå att låta henne hålla om mig.
Jag har funnit min syster igen!
När religioner kommer emellan...
som jag blir tvungen att välja.
Antingen lever jag ett liv med den jag själv valt att älska
och tvingas till ett accepterande av omvärldens hat.
eller.
Så skyddas jag av omvärldens kärlek
och väljer att inte längre älska
den jag valt.
-
"Olycklig" Kärlek...?
Jag säger inte att jag vill ha dig, men när jag ser på dig och du ler så är det så mycket värme som strömmar genom mig.
Jag vill röra dig, känna dig och vara nära dig.
Din doft som fyller mina sinnen gör de här behoven oemotståndliga.
Jag ser ju i min ögonvrå hur du granskar mig.
Jag ser dina blickar jag är inte blind!
Du fyller mig med kärlek, men du vill inte ha den.
Varför?
Du berör mig och jag ryser.
Denna enorma känsla av din beröring får våg efter våg att svepa genom mig.
Jag står precis brevid dig
Men ändå går jag sönder av längtan.
Se mig!
Rör mig!
Du fyller mig med kärlek, men du vill inte ta emot den när jag ger den, och du vill inte ha mig.
Men jag klandrar dig inte för det.
Om du är lycklig med någon annan så unnar jag dig det.
Och jag klandrar inte dig för att du är så dum som inte förstått att jag är här och att det är mig du bör vara med.
Jag klandrar inte dig,
För det kommer aldrig ske.
Det har gått för lång tid
Och då du väl förstått, så är det försent.
Det kommer aldrig bli vi
För jag vill inte ha dig.
Jag är kär och du fyller mig
men jag vill inte ha dig
längre.
E G Y P T E N !
Det pep till från mobilen.
"Ett Nytt meddelande."
Sheriff:
Mabrock Masr ya inta!!!!
Obeskrivlig Känsla av Glädje, Frihet och Lycka!
(Photo: Aftonbladet, AP/GETTY)
SEX MÅNADER!!
Nu vill jag bara meddela en enda sak:
Idag 5:e Februari
har jag varit rökfri i ett halvår!
Jag tänkte nyss på den där känslan jag brukade få då jag gick ifrån affären med ett nytt rött paket Prince, känslan av att dra bort den silvriga pappret och fylla näsborrarna med den där ljuva doften av tobak.
Ett helt nytt paket är en känsla av vinst, en känsla av att vara mättnad efter en hunger.
Att stryka fingrarna över de tätt ihop tryckta filtren, dra ut en av dem och känna det mellan läpparna.
Och det där första ljuva blosset.
Att fylla lungorna med den varma och välbekanta röken.
Ha den livsavgörande dimman i munnen och blåsa ut...
Andas in
Andas ut.
En obehaglig yrsel i huvudet och en knipande känsla i magen.
Och den arma Kroppen som så desperat försöker varna för det nya men välkända som förgiftar mig.
Det är slut med det nu.
Slut med den ljuva doften, det tillfredställande andetagen, med yrseln och knipet i buken.
Over and done.
Jag och min Prince har gjort slut och gått skiljda vägar
Jag ska ju bara utvecklas!
Jag går igenom en utvecklingsfas i mitt liv just nu eftersom jag snart ska ta farväl av mitt gamla för att starta ett nytt.
Det är ju kanske först nu som mitt liv börjar på allvar.
Jag kan göra vad jag vill, välja vilka val jag tycker passar bäst och jag får också välja att gå den väg som lockar mig utan att jag har någonting som håller mig tillbaka.
Jag behöver inte gå upp på morgonen förens jag är tillräckligt utsövd och jag måste inte då längre tänka på måndagarna som i vanligafall brukar tvinga mig tillbaka.
Jag kommer ha all tid i världen på att tänka, reflektera och fundera över framtiden och det förflutna utan att någonting tvingar mig tillbaka till verkligheten igen.
Jag får vara vem jag ill och inte kan ngon då säga åt mig
"denna egenskap tar jag ifrån dig, men denna egenskap får du behålla"
Inte kan någon göra så längre utan att förstöra mig.
Hela tiden har jag oroat mig över hur jag ska klara mig nu när mina rutiner och hela min barndom rycks bort från mig. Men nu har mitt medvetande kommit ikapp mig. Mitt lugn har fått mig att förstå:
- Det här är inte slutet!
Det är början på något nytt, början till mitt nya liv.
Jag är ju trygg just eftersom hag vet att en del av min framtid redan är säkrad, jag vet ju vad jag ska göra efter studenten!
Jag lämnar allt det här.
Lämnar mitt gamla jag
för att utvecklas
för att växa.
Jag ska finna mig själv.
