Royalblue

Jag var på krogen igår kväll.
Nykter.

Helt opåverkad av allting förutom biverkningarna från antibiotikan.

Det stinker något förjävligt.
Det luktar spya, instängt, svett...

Fulla tjejer som klänger på en.
Ryser.
Äcklas.

- Rör inte mig!

Trots Redbullen som förväntades pigga upp mig,
satt jag och glodde rätt ut i ingenting.
Biverkningar, ja fy fan.

Och den otroliga längtan jag känner nu
gör ju inte saker och ting lättare direkt...

Den lilla flickan går brevid, gungar min hand i sin och sjunger leende för mig.

- Om du nu älskar mig så får du förklara dig,

kom kom igen, jag ska alltid va dín vän

Jag vill ha dig nära så att vi kan bli kära.

Kom ta min hand för vi älskar ju varann

När hon har slutat sången ser hon upp på mig igen med samma breda leende, och börjar om igen Och jag ler tillbaka, för hon är ju så söt.
Men hon avbryter sin sång när hon ser tillbaka in i mina ögon, och hon är tyst. Istället kramar hon bara min hand,
 lite hårdare
och hon ler,
Lite större.

Hon har förstått
Hon har kännt

Hon tiger.




Och jag skäms...


-Sjung mer. Säger jag efter ett tag.
Och hon ser upp på mig. Tvekar. Men sjunger när jag ler.

Sjung för mig
Sjung, Sjung, Sjung För mig, Alla Barn!
Jag kommer behöva er så mycket nu!

Det står en ung flicka, långt framför mig på bussen.
Jag kan beskåda hennes ansikte länge, utan att hon ser mig.
Jag ser på henne när hon ler. Och förundras över hur otroligt vacker en människa kan vara.
Hon har mörkt, mörkt hår och de blåaste ögonen jag någonsinn sett.
Jag beskådar
och förundras
denna varelse och kan med en garanterad övertygelse säga att det är omöjligt att vara vackrare än henne.
Av den anledningen kan jag inte sluta stirra på denna skönhet.
Inte heller kan jag undvika att le vid åsynen av hennes skrattgropar och glittrande ögon.

Och det vore för otrevligt av mig att nu förklara alla gånger folk förvånats över likheten mellan mig och min syster.
För jag kan omöjligt säga att jag själv är ens en gnutta lik denna otroligt bländande skönhet som står där borta, helt omedvetandes om mina iaktagelser.
Hon vet inte att jag sitter här på samma buss som henne.
Inte heller vet hon att jag iaktar henne
och hon har absolut inte en enda tanke på
hur högt jag beundrar hennes ansikte.

Och det är så fel av mig att stirra så.

Men hon är ju så vacker
Och hon är ju så Min Syster.

HEMMA-MÖTE 2

Träffades hemma hos Micki idag för att ha vårat andra möte angående Härbärget som vi vill skapa.
Vår högsta önskan är att ha en skylt över vårat framtida härrbärge är en skylt vid dörren där det står "Välkommen hem", Därav är namnförslaget "Hemma".

Hur som helst var den största uppgiften idag att skriva en kladd till ett brev till Regeringkansliet och be om hjälp. Vi är på god väg! Det märks av!
Dessutom har vi fått ännu en deltagare: Johannes!
Stämmningen blir bättre och bättre i gruppen och alla känner av att vi verkligen är på gång, det ska bli någonting av de här ideérna!
Och det som verkar så smått i andras ögon är så otroligt stora i våra.
Vi gör framsteg, små, små pyttesteg!
Men det händer verkligen någonting!

I veckan är det dags för mig att ringa Stadsmissionen och Socialförvaltningen för mer information, statistik och annat som vi kan behöva!

Vi ska greja det här!
Vi kommer lyckas!

- Bara så Ni vet!

Barnen på Fritidset där jag jobbar är väldigt fascinerade över det här med att två av fröknarna är kusiner.
Och så idag kom lilla Alice fram till mig och beundrade mina örhängen:

- Alltså Åååååh! Det syns verkligen att du och Denise är kusiner! Ni är verkligen jätte lika!

Jag skrattade bara med henne och frågade hur hon kunde se några likheter mellan oss.

- Ja men alltså, Idag har ni samma örhängen, ni har typ lika många armband och så har ni båda två jätte många hål i öronen!

"Hon är lika vacker som solnedgången över Nilen"

Himlens vackraste stjärna hörde av sig till mig.

- Du vet citatet som du gillade? Jag ska tatuera in det på arabiska runt min vad, istället för ditt namn.
- Vad söt du är! Men du har inte sett en solnedgång över Nilen...?
- Nej... Men du får ta ett kort och visa mig när du kommer hem från Egypten igen!

Jag log, och svarade att jag självklart skulle göra det åt henne. Men sen tystnade jag och kom på ett nytt problem. Tänk om hon då inte längre tyckte att jag var vackrare än den solnedgången?

Då höjde hon bara ögonbynet och tittade länge på mig med en självklar övertygelse i blicken, och gav ifrån sig en djup suck som fick mig att le och sänka blicken.

Diskussionen var över.

Har varit på ett jobb under en vecka nu.
Målar om i rummet till en lugnare färg.
En mindre deprimerande färg.

Kommer hem
Efter ännu en natt borta.

Och jag välkomnas av en hög med post på bordet.

Men det är inte sånna brev som gör en lycklig.
Inte såna meddelanden som tyder på att man är älskad och berömd.
Det är sånna brev som skriker
Väx upp! Väx upp!
Mogna! Bli stor!

Du är vuxen nu.

Så stor och mogen och vuxen.
Ingen mer tid för lekar och skrubbsår på knäna.
Bara sådan tid som är till för Dagen Efter piller, surfanden på bostadssökande och brev från skatteverk, banker och vägvärket.

VÄX UPP NU, BLI VUXEN!

Och jag suckar och gör som dom säger.