Dubai: CountDown 3 Days!
Nu är det bara idag och imorgon kvar.
Sen på Måndag drar jag!
Helvete.
Im on my way, Mona habibti!
Shit.
Det är verkligen dags nu.
Finns ingen återvändo.
Snart är jag i Dubai med min familj!
Ana goäna aoues Acol!
I dinia Fasolia bi dawood pasha!
Ahouwa bilaban!
haha!
Som att Mobilfria Zoner skulle funka!
Människan verkar ha väldigt stora problem att nu leva utan telefonerna. Idag skulle det i stortsätt vara omöjligt om vi vill tillfredställa våra sociala behov. Tack vare eller på grund av mobiltelefonerna så behöver vi inte prata med varandra på samma sätt. Vi kan säga:
? Gå du in på Wedins så går jag till Skopunkten och så ses vi sen!
That's it! Vi vet när och var vi ska träffas bara för att vi ringer eller skickar ett enkelt SMS så fort vi är klara med våra egna sysslor. Det krävs inte någon större planering och vi behöver inte vara så tydliga innan vi skiljs åt, för vi hörs ju ändå senare!
Vi är med andra ord lata, slöa och förslappade. För det är ju så ansträngande att planera tid och plats, svara på hur var och när! Och man orkar liksom inte lyssna.
Mobilerna har tagit över våra liv.
Lärar-kåt? jag?!
Vad gör man
När tidernas hetaste lärare kommer fram, ser en i ögonen och viskar så att inte de andra i klassen ska höra:
- Stannar du kvar efter lektionen, Tezzie?
Jo, Man ler,
kväver jublet inom sig och stannar snällt kvar.
Och när han har frågat en det han vill veta
och man går därifrån...
Då dör man.
ÄNTLIGEN DÖMDA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
De två "Stureplansprofilerna" döms för grov våldtäkt till fyra års fängelse.
Männen ska också betala ett skadestånd på 155 300 kronor till kvinnan.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1028601.ab
UNGE!!!
Jag och morfar hade under den senaste halvtimmen pratat lite arabiska
och han hade lärt mig några nya ord eftersom jag ska till min släkting i Dubai.
När mormor har dukat fram lunchen på bordet och börjat mata min 1åriga kusin
(som inte kan prata än, utan bara kan göra ljudet i munnen för "mamma")
tar jag upp en penna och en papperslapp för att skriva ner de nya orden, och jag frågar
morfar:
- Vad är det jag ska kunna nu då?
Han rabblar upp de nya orden och jag skriver snabbt ner dem på pappret.
När det är klart känns det som att det saknas något.
- var det verkligen allt det här? frågar jag morfar, men tittar på Babyn brevid mig när jag tänker efter.
Hon tittar ner på golvet och ser sedan intensivt upp på mig och mumlar någonting.
jag ignorerar det och fortsätter tänka. Men ljudet från hennes hals gurglar upp igen och jag tittar på henne en lång
stund innan jag själv vrålar ut:
- [Daeh]! Mormor! Hon sa "borta"!!
(Jag tar upp hennes haklapp från golvet som hon sett på innan, och säger att den inte är borta längre.)
Nyfödda barn!
En häpnadsväckande upptäckt är att tillochmed nyfödda barn har grunderna till en empatisk förmåga.
Nyfödda barn som hör andra bebisar gråta börjar nämligen också gråta.
Detta beror inte på att de störs av ljudet, eftersom annat oväsen inte påverkar dem på sama sätt.
Intressant nog visade sig flickbebisar ha en mer uttalad förmåga att solidarisera sig med andras lidande än pojkbebisar.
I studier av vuxna har man visat att kvinnor och män har samma förmåga att förstå andras känslor, men att kvinnor påverkas starkare emotionellt.
Ur Stefan Einhorn's, Konsten att vara snäll, 2005
Vackra Älskade Familj
Jag var hemma hos min morbror idag, eftersom mitt Gudbarn / kusin fyllde ett år.
När vi sitter i vardagsrummet och fikar skämtar min moster och säger:
- Hörrni, mormor och morfar träffades på en båt, och tack vare den båten så sitter vi alla här idag!
Självklart började alla skratta åt det töntiga uttalandet,
Men när jag tänkt efter på vad hon sagt och såg på alla vackra ansikten runt omkring mig
Kunde jag inte sluta förundras
och jag kunde inte göra något annat än att älska det jag såg.
Beroendeframkallande Missbruk
Jag bestämde mig en kväll
efter fjortondagars fylla
att ta livet av mig.
Jag kravlade upp på Storbrons räcke
Men klev snart ner igen och började gå hemmåt.
Det var inte rädslan för att dö
som fått mig att avstå från att hoppa
utan den plötsliga medvetenheten om att det fanns två Vino Tinto i kylen.
Mörkret
skrämmer mig inte.
Det jag är rädd för
är att någon ska tända ljuset.
Hasse Arvidsson, drogterapeut
Attityd?
Vi som levde i koncentrationslägren minns dem som gick runt och tröstade andra,
gav bort sin sista bit bröd.
De kanske inte var så många,
men de är ett bevis på att allt kan tas ifrån en människa utom en sak:
friheten att välja attityd i varje given situation.
Det kan var du, eller du, eller du!
Vi är alla
Tänkbara offer
Tänkbara gärningsmän
Tänkbara åskådare.
Yehuda Bauer, Historiker
Var Försvann Respekten?
Busschauförren bar en blå turban och hade ett stort svart skägg. Hans utseende var inte alls skrämmande eller stämplat med ordet "terrorist" i pannan, utan raka motsatsen. Han var lugn och verkade så trygg i sig själv att man själv slappnade av när man såg honom.
Problemet var bara det, att jag åkte med honom hem från skolan för ett tag sedan och när han precis börjat köra ifrån en busshållplats där han släppt av passagerare, så springer en pojke efter bussen.
Chauförren stannar eftersom han tror att pojken ska med, men när han öppnar dörrarna för att släppa på honom, så möts han av en fotoblixt i ansiktet.
Pojken, som är runt 13år gammal, vänder sig om mot killgänget och garvar elakt.
utan ett ord.
