Bye bye & take care!
Om jag väljer dig
Vill du ha mig då?
Idag är tydligen också en ledsen dag.
Baclaoan är slängd i papperskorgen fick jag reda på för några dagar sen.
Det gör mig ledsen.
Man fraktar inte Baclawa in i flygplanet i handbagaget från Dubai till Sverige för att sedan slänga den!
- Aj Aj Mama!
Bussen går 13.42 från min busshållplats
Jag ska möta en vän.
Hon åker hem idag och jag vill bara säga hej då.
Titta på henne en gång till.
Hon kom til Stockholm i fredags och innan dess hade jag inte sett henne sen i sommras.
Long time no see.
Och nu åker hon igen.
Det är en annan anlednig till att det här är en ledsen dag.
Hej då Hallonpaj!
Vi ses snart igen!
Sheriff
Men Habibi, Jag tänker på dig också.
Du ser mig inte
Du förstår inte
Men du vet och du känner, eller hur?
Hatewasheny Goozy ya inta!
Jag saknar dig!
Men Habibi, Jag tänker på dig också.
Du ser mig inte
Du förstår inte
Men du vet och du känner, eller hur?
Hatewasheny Goozy ya inta!
Jag saknar dig!
Utvecklingsfas som sagt.
Utvecklingsfas.
Som sagt.
En Utvecklingsfas kan leda till kris.
Och världen var inte allsgrön igår
Som sagt
Slutade mycket tidigare än väntat idag.
Det var skönt. Så skönt att andas!
Gick och gjorde syntestet som man måste skicka in tillsammans med ansökan om körkortstillståndet.
Tänker som vanligt.
Tänker på Ninni igen.
Hon hade rätt.
Hon har alltid rätt.
och hennes lugna, varnande ord upprepas gång på gång på gång i mitt psyke:
- många av er kanske kommer bli nedstämda...
Nedstämda, nedstämda, nedstämda.
Utvecklingsfas som sagt.
Kan leda till kriser.
Som sagt.
Som sagt.
En Utvecklingsfas kan leda till kris.
Och världen var inte alls
Som sagt
Slutade mycket tidigare än väntat idag.
Det var skönt. Så skönt att andas!
Gick och gjorde syntestet som man måste skicka in tillsammans med ansökan om körkortstillståndet.
usch
Bara alla de där orden man måste använda gör att man tröttnar. Struntar i allt som har med framtiden att göra.Just for a while.
Hatewasheny Habibi.
Jag saknar dig!
Jag saknar dig!
Tänker som vanligt.
Tänker på Ninni igen.
Hon hade rätt.
Hon har alltid rätt.
och hennes lugna, varnande ord upprepas gång på gång på gång i mitt psyke:
- många av er kanske kommer bli nedstämda...
Nedstämda, nedstämda, nedstämda.
Utvecklingsfas som sagt.
Kan leda till kriser.
Som sagt.
Låt mig få vara barn!
Bara ett tag till.
Bara ett tag till.
Vilken färg har världen idag?
-Vilken färg har världen idag?
- Jag vet inte...
- Jag vet inte...
Känner mig helt plötsligt nere.
Vill gå och lägga mig och sova bort lite tid,
men är rädd för att vara vid medvetande när den här känslan kryper fram igen
på grund av att jag inte kan sova.
Det var som du sa Ninni,
- Många kommer kanske bli deprimerade under den här tiden.
Utvecklings fas.
Kris.
Vad händer sen?
Jag tänker på den mörka mannen med de vackra blå ögonen och bli lite gladare.
Tänker på att få vara nära honom, och då blir jag glad igen.
Då blir jag älskad.
Goozy! Tala Henna, Goozy!
Kom hit.
Tänker på att få vara nära honom, och då blir jag glad igen.
Då blir jag älskad.
Goozy! Tala Henna, Goozy!
Kom hit.
Jag tänker på den unga kvinnan som alltid ska ha två servetter kring Take Away muggen så att hennes händer inte ska brännas när vi går igenom stan. Då hon pekar på ett höghus som nu är upplyst av grönt ljus.
hon säger, Den där speglar stockholmarnas humör.
Men jag vette fan om hon har rätt. Mitt humör är inte grönt.
Kanske när jag är med henne...
Men Inte just nu.
Sen tänker jag på en annan som inte längre är intresserad av min vänskap
och det känns också.
Det gör mig ledsen.
Jag håller på att förlora en vän...
och det känns också.
Det gör mig ledsen.
Jag håller på att förlora en vän...
Sist tänker jag på min fina lilla kompis.
En varelse som är sjuk.
Ett trasigt hjärta
En karvad hud
En mattad själ.
Jag vet inte vilken benämning Varelsen ska ha, eftersom jag inte vill avslöja dess kön.
Men det är iallafall
En fin liten kompis.
Jag tänker
och faller.
Faller Faller Och Faller....
Studenten.
Jag har missuppfattat det här med Blogg.
Totalt.
Så jag tänkte börja om från början...
Jag är Rädd.
Jag har fem månader kvar att vara barn.
Fem månader kvar att ta ansvar, att ha rutiner, att vara engagerad och delaktig.
Fem månader kvar då någon fortfarande kan undra var jag är, om jag kommer försent.
Fem Månader.
Sedan tar det slut.
Det som jag sysslat med i tolv år är nu över.
Tänk dig tolv år av rutiner.
Det är 4380 dagar!
Vad gör man dag 4381?
Totalt.
Så jag tänkte börja om från början...
Jag är Rädd.
Jag har fem månader kvar att vara barn.
Fem månader kvar att ta ansvar, att ha rutiner, att vara engagerad och delaktig.
Fem månader kvar då någon fortfarande kan undra var jag är, om jag kommer försent.
Fem Månader.
Sedan tar det slut.
Det som jag sysslat med i tolv år är nu över.
Tänk dig tolv år av rutiner.
Det är 4380 dagar!
Vad gör man dag 4381?
I am Yasmeen
I found someone...
"I will call you Yasmeen
The name of a rose that have a great smile and white and look so beautiful!
You are yasmeen"
Transviv
Transviv
Jag har skrikit mig hes
Hostar och Hostar men är fortfarande torr i halsen.
Alldeles för torr.
Om du visste att jag varit död vad hade du gjort då?
Ingenting.
Absolut Ingenting.
Du vet fortfranade inte
att jag har dött, och det sårar mig.
Jag dog nämligen, för några månader sen...
Men det är inte vetskapen om att du inte sörjer som gör att jag skriker.
Utan tanken på att du inte vet om
att jag återuppstod.
Jag försöker snart igen...
Egentligen mår jag ju bra.
Väldigt bra.
Och jag har nya skor.
på fötterna.
Det saknas så många i mitt liv
och självklart blir jag ledsen över förlusten.
Men jag kan inte göra mer än vad jag gjort nu.
jag har försökt.
Faktiskt.
och även om jag inte ger upp
så orkar jag inte lägga ner mer energi på dig nu.
Så jag tar en paus
Lägger mig ner ett tag
Vilar.
Andas.
Och när jag orkar,
Så ska jag vinna ditt hjärta igen!
Väldigt bra.
Och jag har nya skor.
på fötterna.
Det saknas så många i mitt liv
och självklart blir jag ledsen över förlusten.
Men jag kan inte göra mer än vad jag gjort nu.
jag har försökt.
Faktiskt.
och även om jag inte ger upp
så orkar jag inte lägga ner mer energi på dig nu.
Så jag tar en paus
Lägger mig ner ett tag
Vilar.
Andas.
Och när jag orkar,
Så ska jag vinna ditt hjärta igen!
Jag är min mors dotter.
Jag är min mors dotter och det är därför du hatar mig, inte sant?
Du predikar om våra åsikter, kulturer och religioner, men du glömmer helt bort faktan bakom det.
Du glömer bort att jag är precis som du.
Du står där mitt i folkmassan och skriker ut skällsord.
Du vet att vi har samma hudfärg och ögonfärg så du går på någonting annat.
Du kom på min hårfärg!
Vad smart du är!
Du som står där och skriker, du kom på att mitt hår är mörkt och att ditt hår är ljust.
Det ger dig anledningar , eller hur? ger dig anledningar att hata mig ännu mer.
Förr så brukade jag tänka att om jag bara färgar mitt hår till en ljusare nyans så blir jag just den du vill att jag ska vara. Men sen måste jag ju hugga upp mina ådror och tömma dem på allt mitt blod.
Då först.
För blodet som flyter i mina ådror är ju till viss del egyptiskt.
Men det är ju inte så lätt, ändå, jag kommer ju på mig själv hela tiden:
Jag är uppbyggd av min mamma.
Varje cell, hårstrå, hudflarn...
Allting är bevis på att jag är min mors dotter.
Så det är inte mig du hatar, eller hur?
Det är min mamma.
Det är hennes hår och ögon som är så mörka, det är hennes stränga drag som gör att man ser att hon inte är som du. Men däremot så talar hon svenska med en sån övertygelse att man tror att hon är född här.
och på så sätt, så är det ju inte henne du hatar heller.
Hon som du skamset kryper ihop för, som en skrämd utsvulten hund.
Du är rädd. För du är så feg.
Du vet att hon vet.
Så det är inte heller henne du hatar.
Inte henne du föraktar...
inte heller hennes mor eller far.
Det är jag.
Det är Mig.
Den jag är.
Så skyll då inte ditt hat på att jag är min mors dotter!
Du predikar om våra åsikter, kulturer och religioner, men du glömmer helt bort faktan bakom det.
Du glömer bort att jag är precis som du.
Du står där mitt i folkmassan och skriker ut skällsord.
Du vet att vi har samma hudfärg och ögonfärg så du går på någonting annat.
Du kom på min hårfärg!
Vad smart du är!
Du som står där och skriker, du kom på att mitt hår är mörkt och att ditt hår är ljust.
Det ger dig anledningar , eller hur? ger dig anledningar att hata mig ännu mer.
Förr så brukade jag tänka att om jag bara färgar mitt hår till en ljusare nyans så blir jag just den du vill att jag ska vara. Men sen måste jag ju hugga upp mina ådror och tömma dem på allt mitt blod.
Då först.
För blodet som flyter i mina ådror är ju till viss del egyptiskt.
Men det är ju inte så lätt, ändå, jag kommer ju på mig själv hela tiden:
Jag är uppbyggd av min mamma.
Varje cell, hårstrå, hudflarn...
Allting är bevis på att jag är min mors dotter.
Så det är inte mig du hatar, eller hur?
Det är min mamma.
Det är hennes hår och ögon som är så mörka, det är hennes stränga drag som gör att man ser att hon inte är som du. Men däremot så talar hon svenska med en sån övertygelse att man tror att hon är född här.
och på så sätt, så är det ju inte henne du hatar heller.
Hon som du skamset kryper ihop för, som en skrämd utsvulten hund.
Du är rädd. För du är så feg.
Du vet att hon vet.
Så det är inte heller henne du hatar.
Inte henne du föraktar...
inte heller hennes mor eller far.
Det är jag.
Det är Mig.
Den jag är.
Så skyll då inte ditt hat på att jag är min mors dotter!
En lagomvärld?
Jag förstår att jag inte kan vara på fem ställen samtidigt
och göra tio olika saker. Jag förstår att dygnet inte är berikat
med 48 timmar och jag förstår att man måste sova åtminstone sju timmar
per natt för att orka dagarna. Jag förstår till och med att inte alla
kan gilla en men jag vägrar acceptera det!
Hur mycket jag än försöker räcker tiden aldrig till, inte heller min
energi. Och vad gör jag? Jo blir förbannad på mig själv för att
jag inte är så effektiv som alla andra, för att jag inte orkar göra
det tio vanliga människor klarar tillsammans.
Det är oundvikligt, jag har försökt och försökt acceptera, och det går.
Jag blir helt förbluffad och överlycklig. Jag klarar det, jag kan vara
lite lagom i allt och det är inget fel i det! Jag kan säga nej hur
mycket som helst och jag kan hjälpa till hemma precis så mycket jag
vill och inte ett dugg mer! Det går bra, så länge det inte krockar, så
länge någon inte frågar om jag vill göra något jag egentligen inte vill göra
och så länge jag inte har några stora uppgifter som ska in samma dag.
Då brakar hela min lagomvärld samman och jag måste göra allt på en
gång. Jag kan inte bara göra det, dessutom måste jag göra det bra,
nej inte ens bra, jag måste göra det perfekt. Och någonstans kan
man väl ändå tycka att jag borde lära mig av mina erfarenheter och
tagga ned lite, att jag borde inse faktum och sänka kraven men icke.
Och jag ska, jag lovar men inte just nu. Men snart, när jag har tagit
hand om allt, tills det blir lungt och okej att vara lagom igen.
So I keep walkin'
Jag träffade Alexandra el greko igår.
Pratade oavbrutet som galningar under fem, sex timmar...
eller okej,
Jag pratade, hon fick sitta och lyssna...
Köpte en webcamera, en present till Alexandra och fick en present av henne.
Letade också efter en bok jag skulle ha;
Tunn is av Hasse Arvidsson.
Efter vad jag har läst av honom innan så var det någonting jag verkligen ville ha!
Men inte det nej.
Men det är när man kommer hem, möts jag av detta söta lilla meddelande från författaren:
"Skicka 60 kr i ett kuvert.
Till min mottagning.
Så skickar jag en bok."
So I keep walkin'
Ringde till Egypten sen också! 48 minuter och 50 sekunder hann jag prata efter att laddat på mobilen med 100 kronor (comviq Amigo)
Pratade oavbrutet som galningar under fem, sex timmar...
eller okej,
Jag pratade, hon fick sitta och lyssna...
Köpte en webcamera, en present till Alexandra och fick en present av henne.
Letade också efter en bok jag skulle ha;
Tunn is av Hasse Arvidsson.
Efter vad jag har läst av honom innan så var det någonting jag verkligen ville ha!
Men inte det nej.
"Den är slut i alla våra butiker. Går inte att få tag på längre"
(Aha, fuck you too then!)
(Aha, fuck you too then!)
Men det är när man kommer hem, möts jag av detta söta lilla meddelande från författaren:
"Skicka 60 kr i ett kuvert.
Till min mottagning.
Så skickar jag en bok."
So I keep walkin'
Ringde till Egypten sen också! 48 minuter och 50 sekunder hann jag prata efter att laddat på mobilen med 100 kronor (comviq Amigo)
YA SALAM!
Jag behöver inte säga mer än att det var värt det!
Jag behöver inte säga mer än att det var värt det!
