Royalblue

Jag satt på pendeltåget påväg hem från min faster med en metro i handen. Några dagar innan hade jag läst om Stureplans-våldtäkten där de två männen riskerade tio års fängelse. När jag första gången läste det tänkte jag att det var för bra för att vara sant, äntligen kanske våldtäktsmännen får lida för vad de har gjort.
Men inte det nej.
Då jag satt där och läste den nya artikeln om att de blivit frikända istället ville jag bara skratta sverige rätt upp i ansiktet.
Det stod. I domen menar rätten visserligen att det i stora delar förmodligen gått till ungifär så som kvinnan berättat.
Just i det här fallet så vet rätten att en här kvinnan iallafall har blivit utsatt för sexuella handlingar, båda männen har erkänt att de har haft sex med kvinnan, samtidigt, samma plats, samma tid, men rätten kan ändå inte bevisa att de är just de här männen som våldtagit henne (fastän alla tre säger samma sak, att de har haft sex med varandra just den kvällen)

Är det inte lika uppenbart för alla andra som det är för mig? den här unga kvinnan har blivit våldtagen, hon har fått hela sitt framtida liv förstört, men de som har gjort detta mot henne får inte lida ett piss!
   Jag förstår inte att att så grova saker som våldtäkt ska vara så lätt att klara sig undan. Undersökning efter undersökning visar att en så otroligt stor del av kvinnorna i Sverige är rädda för att gå ute ensamma på kvällarna.
   Kvinnorna blir inte trodda i rättegången, bevisen räcker inte till och gärningsmännen går fria och är kapabla till att våldta igen!

detta kommer aldrig få ett slut.

När jag tänker efter så upptäcker jag att mer än tio av mina kompisar, eller förredetta vänner har blivit våldtagna, antastade eller utsatt för andra sexuella handlingar.
tio stycken!
Av dem är det endast två som lett till rättegång.
Gärningsmännen bli frikända.

Ska detta vara normal? ska det här behöva ske? Jag blir bara mer och mer förbannad  då jag tänker på detta och vet att den vanligaste frågan ett våldtäktsoffer får är:
Hur var du klädd?
det ska inte spela någonroll hur  man går klädd, jag ska väl för fan kunna springa naken genom stan utan att någon ska få lägga ett finger på mig!
Jag vill kunna gå klädd precis hur jag vill, utan att någon skulle säga:
jamen, du bad ju om det
det finns inte en jävel som BER om att bli VÅLDTAGEN!
och inte heller är det kvinnans fel, det är våldtäktsmannen som har någon grov störning i skalen, det är dem man ska ställa mot väggen, det är dem man ska korsförhöra och anklaga.
INTE OFFRET!

Det är inte konstigt att Sverige ser ut som det gör idag, tjejer blir kallade hora/slampa om de har en för kort kjol, eller för urringade linnen, och jag tror att största anledningen till att detta försegår är för att alla vet att våldtagna tjejer får frågan:

Jag och mina två kompisar låg i sängen och pratade, den ena av dem har en dotter på två år.
När vi ligger och pratar lite med flickan, flyger hon plötsligt på min kompis och river henne i ansiktet, helt oprovocerat.

Mamman sliter undan dottern och är skitförbannad, vilket är helt förståeligt, för så gör man bara inte. Jag ser chockad på min kompis och frågade vad det var hon sa som fick flickans ögon att svartna.

? Jag frågade om hon kunde köpa en glass till mig också svarade hon,
och jag kunde höra på darrningarna i hennes röst hur förbannad hon var.

Mamman lyssnade noga och tog tag i flickans arm.

-        Man får inte rivas! Säger hon och smäller till flickan på armen.

 

Slog hon precis sin tvååriga dotter?

Man kan inte slå en tvååring och säga ?man får inte slåss?

Vad fan hade hänt om en polisofficer skulle säga i tv ?man får inte döda? och sedan skjuta reportern?

Som förälder till ett barn betyder man allt, och man måste ju då också naturligtvis lära sitt barn vad som är rätt och fel.

Fel är att slåss, och barn i den åldern lär sig allt så otroligt fort, därför kommer någonting bli fel i hennes ?minnen? om sådana förvirrande upplevelser upprepas.

Nu blir flickan lärd, ?man får inte slåss, men jag gjorde något fel, och då slog mamma mig. Man får alltså slå dem som gör fel?

Det är INTE okej att slå sina barn

Nu under semestern har jag tänkt en massa på olika saker, minnen har ploppat upp från de första skolåren, och det är vad jag tänkte skriva om.

Det handlar inte så mycket o själva byggnaden, utan mer om saker som jag blivit upprörd över under mun skolgång.

En lek då klassen är uppdelad i två grupper, en killgrupp och tjejgrupp. Först ska killarna sitta på stolar i en rad och tjejerna ska stå i kö i ett rum intill.

En tjej i taget ska gå ut och fråga en kille:
 - vill du gifta dig med mig

Antingen säger han ja, och då får hon sätta sig i ett hörn och hon är ute ur leken, hon har vunnit.

Gift och lycklig.

Men säger han nej, så får hon skamset gå tillbaka till rummet där tjejerna befinner sig i, ställa sig sist i kön och vänta på sin tur att fria igen.

MEN om hon frågar en kille som redan blivit gift, så får Frugan springa fram och sparka henne i röven!

Min fråga är: hur kan man som lärare tillåta en sådan kränkande lek, som inte ens är rolig?

Att få en spark i röven att bli avvisad, eller inte ens få en förfrågan inför 30 pers är INTE roligt för en 7-åring!
 Jag minns hur alla skrattade när jag fick ψ Amandas ψ skit hårda sko i röven, det gjorde ont som faan! Men jag sa ju ingenting. Den som är med i leken får leken tåla var det någon som sa en gång för hundra år sedan.

Men stämmer det verkligen in?

Ska man tåla att jämnåriga barn skrattar och hånar mig? Eller att någon sparkar mig i röven? Eller framförallt att bli behandlad på ett sådant sätt?

IN MY ASS att jag skulle gå med på att leka den leken igen, för man mår såå dåligt när man står där sist igen, man vet att alla killar utom en är valda och gifta, och man har en chans på 15 att inte få en spark i röven!

En av 15!
Och hur jävla kul är det för den stackars ensamma killen som sitter där ensam och väntar på att just jag ska välja honom

Han som ingen ville ha.

Han som fick sitta där och vänta på mig.

Den sista tjejen som han var tvungen att säga ja till.

? Marcus! Det här är till dig! ♥

Exempel två: kakor i lärarrummet

Tuggummi, godis, saft, kakor, allt sådan är förbjudet i skolorna. Eleverna får under inga som helst omständigheter äta godis under skoltid.
 Det vet alla om!
 Alla elever viste också om vad om fanns i lärarrummen. Där fanns ju alltid någonting gott att äta som var strikt förbjudet för eleverna.

Jag och alla andra tyckte förstås att det var orättvist, men ingen i den åldern är kapabel till att ändra på någonting, eller lyckas göra sin röst hörd. Ingen i den åldern tas på allvar.

Det är synd, jag vet. Men det är reality!

Nu idag kan jag ångra att jag inte gjorde någonting åt det, bara för att visa att alla människor ska behandlas på samma sätt, vare sig ålder, färg, religion, eller all annan skit som gör att vi skiljer oss åt från varandra som det så fint heter.

Många (inte alla) säger att barn ska respektera de äldre.

Men om de äldre inte respekterar barnen då?

Jag har ALLTID TOTAL VÄGRAT att respektera någon som inte respekterar mig! Varför skulle jag?

Ska de vuxna föregå med gott exempel för baren så ska de visa att man respekterar varandra oavsett ålder, och allt ska vara rättvist.

Man ska INTE förbjuda elever att äta kakor när det finns godsaker i lärarrummet.

Det är inte att föregå med gott exempel

Det är inte att visa rättvisa

Det är inte att respektera.

Lärarna trycker i sig bullar medan eleverna står utanför och suktas med näsorna uppkörda mot fönsterrutorna.

Dessutom måste ju eleverna vara ute på rasterna, medan lärarna sitter där inne i sitt mysiga lilla rum med en varm kopp kaffe.

Föregå med gott exempel - suger min obefintliga kuk!

Exempel tre: ?mognad?

När jag gick i högstadiet pratade jag och mina kompisar (som jag gick i samma klass med i mellanstadiet) om minnen från när vi var små.

Jag hade läst Jean M Auells porrnovell ?grottbjörnens folk? och var helt såld på neanderthalare.
   Jag och mina kompisar lekte i skogen på skolgården, byggde kojor osv.

Att jag lekte i skogen när jag gick i femman är INGENTING som jag skäms för!

Absolut ingenting.

Nada noll zero.

Helt plötsligt ler min kompis och säger på ett väldigt nedlåtande sätt

-         amen, du lekte ju i skogen!

-         Ja? Svarade jag bara och var förvånad över ett sånt tonfall i hennes röst. Borde jag skämmas över att jag lekte som barn?

Jag är stolt som fan över att jag var barn så länge jag kunde. Idag är småflickor i den åldern råsminkade, har nyaste mobilen, klädda i string och har bh nr 70AAA.

Ska det verkligen vara så?

SO WHAT om man leker tills man är 15 år gammal? Man är inte vuxen då! När jag var tio år, så lekte jag, jag kunde knappt stava till stringtrosa och sket fullständigt i smink och allt.

Det är inte meningen att 10åringar ska vara som de är idag jag ser tjejer i den åldern som ser ut att vara fem år äldre, bara på grund av smink, bomulls uppstoppade Bh:are och förstora string.

70aaa borde brännas för barn ska väl i helvete få vara barn så länge som möjligt!