Vik inte med blicken!

DAGENS NYHETER.

Se upp med ilskna djävlar på jobbet

Publicerad 10 nov 2005 09:08

  

Det första jag kom att tänka på när jag läste Jan Kantors artikel (2005) Se upp för djävlar på jobbet var hur fega och osäkra människor kan vara.

   Artikeln handlar om en person som styr och ställer på sin arbetsplats, han är otrevlig, egoistisk och all personal är rädd för honom. Trots att alla känner likadant är det ingen som vågar göra någonting åt problemet. Ingen klarar av att gå fram till den här mannen för att säga:

- Hörru, nu har du gått för långt!

   Alla är tysta.

De tiger och mår dåligt istället för att ens försöka göra någonting åt problemet och jag tycker verkligen att man får skyla sig själv i så fall.

Människan är ett rovdjur, precis som vargar, tigrar och lejon så känner vi på något vis av om någon är rädd för oss.

Om jag vore den här personen i artikeln så skulle jag verkligen utnyttja min situation. Vi känner av rädslan, det betyder att det är jag som är stor och stark och du som är liten och svag.

Självklart måste jag sätta dig på plats då!

Det är vårt djuriska sätt att försvara oss själva.

Om du viker av med blicken när jag ser på dig så har du själv låtit mig vinna. Du har visat mig att jag passerat och gjort intrång  på ditt revir utan att du försvarat det!

Med det menar jag inte att det alltid måste vara någon som är starkast, men istället för att låta en människa styra och ställa på det här sättet så håller man bara kvar blicken.

Man säger ifrån.

Man visar att:

Nu är du inte mitt revir och jag tillåter inte det.

Fine!

Då vet jag! Vi är tydligen på samma nivå och jag kan inte köra med dig.

Så här gjorde inte de anställda i artikeln, de blundade och stod ut med problemet istället för att säga ifrån.

De vek undan blicken.

Och det ledde till att den här mannen blev avskedad utan en chans till att ens få försöka bättra på sitt beteende.

Jag kan faktiskt inte klandra någon annan än de som blundade för detta. Jag anser att de har lika stor del i ansvaret för det här, som mannen hade, genom att inte säga ifrån.

Man måste stå upp och försvara sig själv, det är varje människas djuriska rätt, och som sagt är det bara den starkaste som över lever i den här världen.

Resterande är de som viker av med blicken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0