Så vi går tillbaka i tiden. Bir kära, och vi längtar
Vi pratade om alla gånger som min kusin sett Martin Svensson inne i stan, och då tänkt på mig.
Hon log och sa att det var så roligt att göra min avundsjuk, och hon skrattade åt min starka förälskelse, jag hyst för honom som barn.
För några dagar sedan, satt vi på jobbet och jag sa med ett skratt, att jag iallafall hade kommit över honom efter ett tag.
sen frågade jag henne om hon visste något om hans nya bok, och jag förklarade hur bra den var.
Hon höjde ögonbrynen och log när hon såg på mig.
och jag sänkte skrattande blicken och svarade skämtsamt på hennes blick:
- Ja, så nu är jag kär i honom igen!
det är ofta så,att jag svarar på hennes frågor, genom att tolka hennes blickar.
Hon log och sa att det var så roligt att göra min avundsjuk, och hon skrattade åt min starka förälskelse, jag hyst för honom som barn.
För några dagar sedan, satt vi på jobbet och jag sa med ett skratt, att jag iallafall hade kommit över honom efter ett tag.
sen frågade jag henne om hon visste något om hans nya bok, och jag förklarade hur bra den var.
Hon höjde ögonbrynen och log när hon såg på mig.
och jag sänkte skrattande blicken och svarade skämtsamt på hennes blick:
- Ja, så nu är jag kär i honom igen!
det är ofta så,att jag svarar på hennes frågor, genom att tolka hennes blickar.
" Det är som om jorden svävar ovanför oss och ibland sträcker vi trånande våra händer upp emot den, för att det i alla fall ska inge oss någon slags känsla av att vi försöker.
vi som, utan att ens själva vara medvetna om det, är så rädda för döden att vi planterar våra liv i skuggan av den. vi som upplever den dova ensamheten som mest påaglig i tvåsamhet.
vi som varje dag blir bättre på att glömma, än på att lära.
vi är lata, vi människor, som ständigt får den besvikelse vi förväntar oss.
vi som klär oss i kallblogig likgiltighet, vi urståndsatta.
vi som tar första bästa språngbräda in i ruset.
vi som fåfängt stirrar oss blinda i spegeln, men knappt vågar möta våra egna ögon.
det är som om jorden svävar ovanför oss, som ett bländverk.
vi som aldrig riktigt kan förmå oss att sluta längta."
Svensson Martin, "Hej mitt namn var Elton Persson"
Kommentarer
Postat av: Jennki
Läst boken?
Trackback
